Reflektioner 24/8

Publicerad av

Då och då händer saker i Superettan, som vi sedan summerar i inlägg som vi kallar för ”Reflektioner”. Dagens reflektioner behandlar sådant som hänt inse regler omgångar, exempelvis när Dillan Ismail sydde ihop Peshraw Azizi, Ribeiros märkliga hands, att Superettan till slut fick en ny serieledare, och Adrian Engdahls ”busskada”. En del skratt utlovas, läs nedan:

Dillan Ismail syr lagkamraten Azizi: Matchen VSK-Dalkurd, där Azizi fick gå ut skadad efter VSKs sena kvitteringsmål, gick till historien av mer än en anledning (kvittering i minut 90+9). Ismail, som ju utbildade sig till läkare medan han spelade divison 1-fotboll med Umeå FC, agerade läkare och sydde igen Azizis sår. Allt medan VSKs Karwan Safari lyste mot såret med sin iPhone. Bildbevis finns nedan.

Märkligaste handsen i årets Superettan, signerad Ribeiro: Brassen Ribeiro försökte brassesparka bort en boll i eget straffområde. Snyggt, men ack så opraktiskt. Bollen tog nämligen på Ribeiros arm och domaren hade inget annat val än att blåsa straff för motståndarna VSK. Det märkligaste var att brassen inte hade en enda motståndare i närheten, och hade all tid i världen på sig att hitta en bättre lösning.

Ekonomisk kompetens hos fotbollsklubbar verkar inte så viktigt: Vi börjar tröttna på att höra och läsa om fotbollsklubbar som av olika anledningar överskrider budget. Det är mer eller mindre sunt förnuft att man inte slösar mer än vad man har i lådorna. Klarar man inte av denna enkla matematik hör man inte hemma i eliten. Punkt slut. För annars handlar det om ekonomisk doping. Lever man av lånade pengar (från framtidens verksamhet och intäkter), kan man knappast kalla det för rättvis konkurrens. Förbundet borde sätta ner foten mycket tidigare, hårdare och tydligare.

3 matcher, 3 gula kort: Östers två stjärnförvärv, Keene och Persson, lyckades med konststycket att dra på sig tillräckligt med gula kort för att bli avstängda på rekordtidiga 3 matcher. Rätt imponerande ändå av två nyförvärv- i samma lag.

Ny serieledare: Äntligen fick Superettan se ett nytt lag högst upp. På text-tv sida 345 har Varberg prenumererat på förstaplatsen, men blev fråntagna den till slut. Ny etta är Mjällby!

Talk to the hand: Varbergs Daniel Krezic fick inget gehör från linjedomaren, när Varberg mötte Brage, trots livliga protester i minut 74-75. Istället gjorde linjedomaren den lite ”b*tchiga” gesten ”talk to the hand”. Kaxigt, men lite roligt.

Marko Johansson vann, när hans GAIS förlorade…? Ingen har väl missat videon som spridits på sociala medier, där målvaktstalangen Marko Johansson kör en latinodans (fråga oss inte vilken, vi har noll koll på sådant), efter att GAIS åkt på ytterligare en förlust. Den som spelade in videon var artisten Boris Lumbana (också nyförvärv i GAIS). Kanske var Johansson glad över MFFs vinst?

GAIS ologiska logik: Man är i kris, och balanserar på gränsen till nedflyttning. Vilket skulle vara katastrofalt för en så stor klubb som GAIS. Vad gör man för att stärka laget? Jo, man plockar in en spelare som har haft paus från fotbollen i två år- Boris Lumbana. Hur? Varför? Va?! Vi vet inte ens vilken fråga man ska ställa sig här. Trodde de verkligen att Lumbana skulle kunna bidra (utöver dans och musik i omklädningsrummet)? Känns lite sådär att fylla en lönepost med ett sådant nyförvärv.

Busskada- alla är i riskzonen: Saarenpää förklarade att anledningen till att reservmålvakten Adrian Engdahl inte stod i mål i svenska cupen-matchen, var att han hade råkat ut för en busskada. Va? tänkte vi. Tydligen har Adrian, efter en lång resa hem från Varberg, legat konstigt i bussen och skadat en muskel. Jaha, där ser man. Långa bussresor kan alltså bidra till spelarskador…