Hyllning till den spelare som alla motståndare hatar- den defensive mittfältaren

Publicerad av

Ett fotbollslag ställer upp med utespelare och en målvakt, där varje spelare har en eller flera särskilda arbetsuppgifter. Vi har anfallarna som ska göra mål, försvararna som ska förhindra mål och mittfältarna som ska vara motorn i spelet. Just mittfältet har fler dimensioner än övriga lagdelar. Vanligtvis försöker tränarna ha olika egenskaper på mittfältet. Man vill se offensiv skicklighet, löpningar in i straffområdet, dribblingar, speluppfattning, passningsspel, löpvilja, tuffhet, teknik m.m. Oftast är det just de spelar som är bra offensivt, som gör poäng, och som gör de där snygga dribblingarna som märks och som det pratas om.

Exempel på offensivt duktiga mittfältare i vår älskade serie Superettan är Robin Book, Nahom Girmai Netabay, Joel Nilsson, Kristian Andersen m.fl. Dessa spelare visar på bländande teknik och genombrottsförmåga, och kan många gånger avgöra matcher på egen hand. Ett lag kan ibland vara helt beroende av att deras offensivt skickliga mittfältare är på spelhumör. Men sanningen är att de inte skulle kunna vara så bra som de är om de inte fick hjälp.

Book skulle inte kunna ta så många löpningar in i straffområdet och Girmai skulle inte våga experimentera med kluriga passningar och dribblingar om Ejupi inte var så bra som han har varit. Andersen och Anton Lundin skulle knappast ta sig friheten att enbart fokusera på offensiven om de inte visste att Antonsson och Hellberg fanns där bakom och reparerade deras bolltapp.

I de stora ligorna och lagen är det mer eller mindre regel att man har en stark defensiv mittfältare, som är expert på att städa upp efter de andras felpass och misslyckade dribblingar. I Chelsea finns Kanté, i Real Madrid finns Casemiro och i Man City har man bland annat Fernandinho.

Den defensive mittfältaren är ofta lojal mot klubben, och sätter laget före jaget. Han är beredd att offra sig för sina kamraters skull, och bryr sig inte om sin hälsa i närkamper. För honom finns bara en tanke: ”Vinn bollen, vinn bollen, vinn bollen”. För tränarna är han den som binder mittfältet med backlinjen, och den som förväntas suga upp alla lösa bollar.

Inte sällan är det just den defensive mittfältaren som motståndarna hatar mest. För det är han som förstör spelet mest för dem, och det är han som är dirigenten på mittfältet.

Nu för tiden har den defensive mittfältaren fler ansvarsområden än att vinna bollar. Då allt fler väljer att spela med trebackslinje hamnar ofta uppspelsansvaret på honom. Således ska han ha bra passningsfot, bra spelförståelse och kunna styra spelet för att bestämma tempo och när laget ska gå till anfall. Utöver det förväntas det av den defensive mittfältaren att han ska vara bra i det felvända spelet, för annars vågar backarna i spela upp på honom felvänd.

Vi kan alltså konstatera att det är en tuff uppgift som en defensiv mittfältare har, det är inte bara att ”kötta” och tacklas. Därför bör mer uppskattning visas för dessa spelare, även om det sällan är de som står med i poängstatistiken.